Promenad

Igår gick jag en underbar slinga vid sjön

Fåglarna kvittrade

Hunden nosade glatt på allt

Världen känns lite ny fortfarande

Och dessa underbara vitsippor

Våren innehåller ett löfte

Ett löfte om ljus och värme

Jag är ingen solmänniska och tycker inte om att vara i den om det blir för varmt.

Men våren tycker jag om.

Planterar gärna ut blommor att sköta om

Som jag med stor iver river upp till hösten som är en annan underbar årstid.

Beror det på att jag inte lever i nuet?

Att jag gillar löften om förändring, dvs vår och höst bättre än själva målet..

Sommaren och vintern..

På utflykt med gudbarn

Underbara gudbarn som vet hur man lever i nuet!

Vi packar saft, kakor och överblivet lördagsgodis tillsammans med ett äpple och en banan.
Sätter på de rosa stövlarna i ministorlek och gympadojorna med eldsflammor i stl 32.

Stora grabben kränger på sig ryggsäcken tar lillasyster i ena handen och farmor i den andra.

Vi kämpar oss upp för skogsbacken och letar noga efter roliga grejer.

Pappan är på älginventering och barnen är inspirerade och hoppas på att hitta mer bajs än honom.

Första stoppet är en grankotte.
Andra en grankotte med musgnag.

Sedan hittar vi rådjursbajs, älgbajs och rävbajs innan vi nöjda äter matsäck.

Nya fynd som hamnar i ryggsäcken är olika sorters mossa, en ticka och en tallkotte.
Allt packas omsorgsfullt ner i ryggsäcken och bärs hem med stolthet till pappa.

Det som inte kan bäras hem dokumenteras av mig och kameran.

Ett hål, en spindel och myrstacken.

Nöjda går vi hemåt.

Väl hemma blir det utställning och farfar håller på att svimma av förvåning över allt vi hittat i skogen!!

Det äckligaste av alla vårtecken

När Gud skapade alla djuren på vår jord,
ville också Djävulen vara med och bestämma!

Djävulen bad Gud genom att tjata,
snälla, snälla låt mig också få skapa något!

Bara ett litet, litet djur!

Ok, sa Gud ett litet, litet djur kan du få skapa.

Då skapade Djävulen Fästingen.

(Saga från en väninna )

Idag har jag alltså plockat den första fästingen från hunden!
Förmodligen ett minne från Påsken på sydligare breddgrader..

Tidig morgon

Jag vet inte hur många bilder jag tagit på slingrande skogsstigar eller smala vägar.

De symboliserar så mycket för mig. Det finns så många dikter som passar till fotona.

Den här vägen tog jag och hunden under påsken. Klockan är runt sex på morgonen och dimman svävar lätt genom skogen.

Tankarna får vandra fritt och ögonen letar motiv för kameran. Hunden nosar sig fram efter vägen och jag funderar på vad han har för bilder framför sig? Rådjur?

4-2 till våren

Vem leder egentligen just nu?

Vintern eller våren?

Under min förmiddagspromend tänkte jag ta reda på det.

Börjar med att höra en skoter som är ute och åker på sjön.
0-1 med fördel vintern då.

Men sedan tog jag det här kortet med snö i bakgrunden och små, små knoppar i björken.

1-2 men fortfarande fördel till vintern.

Både hunden och jag gick sakta för att söka av dikeskanten, jag i jakt på en liten, liten endaste tussilago, han snosade förmodligen efter råddjur eller kanske en tik?

Inte en endaste Tussilago trots idogt letande och vi vänder hemåt.

Väl hemma sätter vi oss på trappen och njuter båda två av solen. Jag plockar av hunden lite hår och så plötsligt händer det!

En fluga!!

Nu ligger det lika tänker jag och reser på mig.

2-2

Då får jag se en fjäril som fladdrar mot husväggen och för ovanlighetens skull är det inte Citronfjärilen som brukar vara den första jag ser utan troligare en Nässelfjäril.

3-2 till våren!!

Men det slutar inte här för hos grannen har en krokus och två snödroppar tittat fram!!

4-2 till våren alltså här hos mig..

Sol

När jag kommer ut i köket hittar jag hunden PÅ köksbordet!!

Sedan upptäcker jag varför..

Det är enda stället i huset där hunden har chansen att få sig en stund i solen.
Han ligger utsträckt i solstrålen med huvudet på dagstidningen.

Jag tillåter mig att le innan jag lyfter ner honom och skäller lite pliktskyldigt på honom.

Som ett oskrivet blad

Som ett oskrivet blad

Jag kisar i solen och saknar mina solglasögon.

Världen är vit och gnistrande vacker.

Ångrar att jag inte välkomnade snön när den föll!

Förlåt, jag menade inget illa.

Det är så vackert att det nästan gör ont.

Och precis som ett oskrivet blad ligger vyn framför mig.

Horisonten och det okända.

Och närmast ett fält utan spår.

Jag kan bli den första som trampar där, eller den sista allt är möjligt.

Inget är omöjligt.

Vägen hem

Jag stretar fram efter trottoaren.
Snöflingorna piskar mot mig, hårda som isbitar.
Jag kisar med ögonen för att inte krocka med någon mötande, har dragit upp axlarna eftersom kylan letar sig in i halsen.

Plötsligt hör jag det:
Svanar som är påväg norrut igen!
Deras kontaktrop hörs genom snön och jag stannar upp och försöker se dem, utan att lyckas.

Undrar om dom ångrar sig?

Torsdag

Här fortsätter våren att kämpa sig fram. Sakta breder den ut sig och vägarna är snart bara där jag bor. Solen lyser upp strålar av damm genom mina oputsade fönster och i staden möter jag människor som äter glass.
Själv luras jag av värmen genom fönstret och ångrar att täckbyxorna blev liggande hemma. Det är snålblåst och öronen blir röda i kylan.
Men ändå...
Det är något speciellt med våren.
Solen känns ny och fräsch.

Vår i luften!!

Idag var det plussgrader ute!!

Vattendropp från taket och en aning av asfalt på uppfarten.

Solen sken in genom fönstret och dammet glittrade i strålen.

Är det för tidigt att ta in påsksakerna?

Blev sugen på björkris och videkissar..

Börjar med en bild från en annan vår som kommit längre.

Idag nöjer jag mig med att sitta på ett fårskinn på sparken i solen.

Och drömma...

Om några dagar får jag besked om jag är utvald för en anställningsintervju...