onsdag 25 november 2009

Att vara nöjd.


Det är milt ute trots att första advent närmar sig med stormsteg.
Jag står på altanen med fönsterputsmedel, trasor och en ny skrapa.

Att putsa fönster är bland det värsta jag vet och jag har kommit på varför.
Jag blir aldrig nöjd.
Ju mer jag putsar desto tydligare syns de där reporna och strecken som inte vill försvinna.

Min objektiva sida vet ju att det blir i alla fall bättre.
Inga spindelnät och fluglortar sitter ju kvar när jag är klar.

Men när solen lyser in ser jag bara mina misslyckanden.

Och så filosoferar jag en stund över livet i stort.
För när blir jag nöjd?

I det gamla huset som renoverades på 60-talet ville jag ha ett nytt kök.
Ett större kök med en fräsch spis.
Och en diskmaskin.

I huset jag bor i nu är köket nyare.
Spisen fräschare.
Diskmaskin finns.

Men nu vill jag ha en ny golvmatta eftersom den som ligger här idag är svår att få ren och har en del skavanker. Trots att huset är byggt på 80-talet är jag inte helt nöjd.

Samtidigt är det ju drömmen om en bättre framtid som driver utvecklingen framåt.
Skapar vindkraftverk.
Driver politiken.

Finns det en fara i att vara nöjd?

tisdag 3 november 2009

Förväntan


Idag konstaderade mannen besviket att vädret inte alls var soligt som han hade sett att det skulle bli på internet någonstans.
Jag tittar aldrig på vädret i förväg utan nöjer mig med att titta ut genom fönstret på morgonen. Då behöver man aldrig bli besviken säger jag nöjt till mannen.
Så kommer jag att fundera en stund på ordet förväntan som har en positiv klang i mina öron. Trots att det lika ofta leder till besvikelse.
För mig har vädret ingen större betydelse och då är det ju enkelt att rycka på axlarna och säga att det ser jag i morgon hur det blir då. För mannen är det betydligt viktigare och därför vill han veta i förväg.
Och vissa saker vill jag också veta i förväg för att kunna njuta av vad som ska hända eller för att vara förberedd. Något som kan leda till besvikelse i framtiden men ändå kan jag inte låta bli att ge fantasin vingar.
Min gammelmoster ska ha sagt att det är inte semestern som är trevligast utan tiden innan. När jobbet kändes tungt kunde hon stanna upp och längta till semestern. Den tiden var både längre och trevligare än de beviljade semesterveckorna tyckte hon.