Att synas i mängden eller bara smälta in

Just nu står jag till arbetsmarknadens förfogande som det så vackert heter.

Tillgång till en jobbcoach har jag.

Att skriva en ansökan efter konstens alla regler är inte helt lätt, helst inte när jag funderar på om det verkligen är intressant att presentera sig på samma sätt som alla andra.

Om alla arbetssökanden går på kurser och lär sig att:

• Skriva max en sida
• Rubrik med tjänstens namn
• Introduktion som väcker intresse
• Företagets behov kontra mina egenskaper
• Personligt, nämn gärna exempel
• Avslutning med önskan om sammanträffande

Dessutom lär jag mig att lyfta fram ett lämpligt antal positiva egenskaper som jag har. Inte för många och inte för få.

Och vid intervjun skall det vara tre dåliga egenskaper, men inte för dåliga utan med lite lagom insikt om att det nog egentligen är en bra egenskap för företaget.

Hur ärligt blir det egentligen?

Och vad ger det företaget om alla följer samma mall??

Lätt att jämföra eller bara en likriktning som inte är att lita på?

Och vad säger man att man har för mål om fem år när man söker ett arbete för att få mat på bordet? Att visserligen har jag en högskoleexamen, men mitt mål om fem år är att få arbeta hos er med administration???

Sommardag

I morse var det samma värme som sista april när den här bilden togs.

Tog tåget till staden och kunde ta av mig jackan redan klockan sju på morgonen!

När solen tittar fram och värmen kommer är det underbart att bara ligga i en skogsbacke och njuta av ljuden och att studera träden underifrån och molnen som sveper förbi.

Men lika ofta längtar jag till staden..

Att bara flanera runt och titta på alla glada människor som samlas på uteserveringar och i parkerna.

Alla välplanerade rabatter med blommor.

Sommarkläderna i butikerna

Drömma om fjällvandring när jag ser Naturkompaniets skyltfönster.

Kanske äta en mjukglass.

Sommarväder

Igår var det riktigt sommarväder här!

Varmt även när det regnade.
Hagelskurar som slog mot altantaket.
Fuktigt.

Efter lite desperation angående min våg, och mycket funderande anmälde jag mig till viktklubben den här veckan.
Vet att det fungerar om jag bara är målmedveten.

Frågan är om jag beslutat vad målet är?

Tid tar det hur som, märks på min blogg.

Trots att den kan vara ett stöd.

Nå ja, nu är det uttalat.

Promenad

Igår gick jag en underbar slinga vid sjön

Fåglarna kvittrade

Hunden nosade glatt på allt

Världen känns lite ny fortfarande

Och dessa underbara vitsippor

Våren innehåller ett löfte

Ett löfte om ljus och värme

Jag är ingen solmänniska och tycker inte om att vara i den om det blir för varmt.

Men våren tycker jag om.

Planterar gärna ut blommor att sköta om

Som jag med stor iver river upp till hösten som är en annan underbar årstid.

Beror det på att jag inte lever i nuet?

Att jag gillar löften om förändring, dvs vår och höst bättre än själva målet..

Sommaren och vintern..

Möte

Plötsligt står rådjuret där

betraktar mig försiktigt

vi ser på varandra

Hon står avvaktande

jag hänförd

Tar försiktigt fram kameran

Hinner ta ett kort

Så bestämmer hon sig för att försvinna in i sin egen värld.

Skogen

Jag fortsätter till min värld

Villaområdet

Besvikelse

Går hem från min gamla arbetsplats för sista gången med tunga steg.
Har varit där för att hämta mitt arbetsintyg att skicka till A-kassan.
Samtidigt fick jag mitt Tjänstgöringsbetyg.

Ord som inte är hans.
Om mig.

På ett vanligt kopieringspapper med hålen på fel sida.
Besvikelse..

Vet att jag med största sannolikhet väger in för mycket i detta papper.
Det är väl så här det nya samhället funkar, när sekreterare anses onödiga.

Men ändå besviken...

Kommer hem och sätter in intyget i pärmen bland de andra.
Utskrivna på arkivpapper, med logotypen i färg.
Detta nya känns som en billig kopia skriven av mig?

Skogstjärnen

Skogstjärnen, tänk vad många sådana det finns i vårt land!

De ligger där som en oas mitt i skogen.

Inga vägar når fram till den.

Ingen har byggt sig en stuga vid stranden.

Aldrig helt tyst.

Skogen susar

Fåglar ropar

Myggor surrar

Här är det lätt att bara vara

Visste du detta om lav?

När jag får se trädet kommer jag att tänka på denna historia jag fick lära mig när jag utbildade mig till Strövarledare inom Friluftsfrämjandet.

Det var en gång en svamp och en alg som blev förälskade i varandra.

I lav you !!

Sa svampen till algen och så bildade de tillsammans en lav.

Hemma

Efter en och en halv vecka är det dags att promenera hem från tåget.

Vädret är inte lika varmt här men träden är nu gröna och jag ser en utslagen maskros.
Isen är borta från sjön och jag förundras över hur fort det kan gå!!

Väl hemma plöjer jag igenom posten och slänger reklam om nya trädgårdsmöbler, datorer och en bil.
Öppnar posten och bokar in nya saker i almenackan.

Funderar på en film på tv men tröttheten överväldigar mig och jag uppsöker istället sängen.