Jag vet inte hur många bilder jag tagit på slingrande skogsstigar eller smala vägar.
De symboliserar så mycket för mig. Det finns så många dikter som passar till fotona.
Den här vägen tog jag och hunden under påsken. Klockan är runt sex på morgonen och dimman svävar lätt genom skogen.
Tankarna får vandra fritt och ögonen letar motiv för kameran. Hunden nosar sig fram efter vägen och jag funderar på vad han har för bilder framför sig? Rådjur?
2 kommentarer:
Som en gammal Dan Andersson... Härligt, jag har också alltid gillat den här formen av foton. De säger mer än tusen ord.
Ha det gott!
Jo, tex den här från 1919:
En väg skymtar bitvis, var stilla,
begär ej att se den till slut
men var nöjd med det lilla
-nu har du dock fotfäste några sekunder
och faller du, då är det gott om du faller på knä.
(Dan Andersson)
Skicka en kommentar