Hänsyn

Dottern skall få besök av pojkvännen och pratar om att hon måste städa sitt rum.
Han har astma och hon vill inte att han ska bli sämre av eventuella dammtussar under sängen.
Jag är glad för att hon är omtänksam men påminner mig en annan situation.

Det är tio år sedan ungefär och barnen vill väldigt gärna ha en hund.
De tar alla chanser att påverka mig och sin pappa med tv-program och söta bilder på valpar. Jag sätter mig ner och försöker förklara att jag är allergisk och förmodligen inte skulle må så bra av en hund men de har svårt att förstå.

Till slut säger jag att om de vill ha en hund måste de BYTA mamma först.
Mannen skakar på huvudet och väljer mig.
Sonen ger mig en puss och väljer också mig med sorg i ögonen.

Dottern funderar länge och jag börjar undra om jag har sagt något jag kommer få ångra? Ser framför mig hur hon ringer socialkontoret och ber om en ny mamma som inte är allergisk.

Men nu tio år senare bor hon kvar med samma mamma och jag kan inte låta bli att le när hon hämtar dammsugaren och vädrar sängkläderna.
Kärleken är underbar.

Du får inte skratta

Det är dags för den första körlektionen med dottern och innan frosten har lämnat backen åker vi till närmsta köpcenter och dess parkering.
Parkeringen är tom i den ena änden förutom en ensam audi och jag kör dit.

Om bilägaren visste vart den hamnat skulle han nog flytta bilen säger dottern när vi byter plats.

Det går inte så bra för henne och bilen hoppar mest fram mellan motorstoppen innan hon kommer på tekniken och vi börjar köra runt audin i allt snävare cirklar.

Efter ett tag ber jag henne följa linjerna och även stanna ibland men så blir hon nervös när kunderna börjar komma och motorstoppen avlöser varandra.

Till slut brister det för mig och jag börjar skratta.

Hon blänger surt på mig och säger att jag inte får.

Men det är svårt att låta bli. *ler*

En annan värld

Jag besöker en kvinna som säljer smink för en amerikansk firma.
Hon visar stolt upp lokalerna och berättar om hur de peppar varandra för framgång.
Det är viktigt att stötta och fira framgångar när man mått sina mål, det håller jag med om till hundra procent.
Men när hon visar upp tronen där månadens medarbetare fotas rodnar jag av bara tanken.
Den är princesslik och rosa och glittrig.
Jag skulle inte känna mig bekväm där.

Men så har jag ju alltid varit en naturmänniska också.
Och försäljare är jag INTE.

Är riktigt bra på att komma på argument till varför någon INTE behöver just det där jag egentligen ska sälja. Det gick inte bra för mig när det skulle samlas in pengar till skolresor det kanske ni kan ana.

Är det därför jag är arbetslös?
För nu är det ju mig själv jag ska sälja..

Min första speed dating

Först var det information om företaget och de nya ägarna presenterade sig lite.

Sedan var det då dags för min första speed date.
Ca två minuter fick jag på mig för att presentera mig.

Kan du sammanfatta dina erfarenheter på två minuter?

Tror att jag fick fram det mest väsentliga och så fick de mitt cv att läsa förstås.
Men var det ömsesidig attraktion?

Vet inte.
Men det kändes bra just då.

Men sedan skulle ju hon träffa 150 andra efter mig.
Var det verkligen nödvändigt?

Höstlov

Det är höstlov och jag vaknar vid halv tre av att tonårsgrabbarna spelar tv-spel fortfarande.
Lyssnar på deras röster och ljudet från tv:n som har samma volym som vanligt.

Rycker irriterat på mig morgonrocken och beordrar dem till sängen.
Men den ena skickar jag till duschen först.

- Men mamma NU? Klockan är ju så mycket!

OCH?

Det verkar ju inte ha bekymrat honom tidigare.

Trött ligger jag i sängen och kan inte somna om.
Hunden märker att jag är vaken och funderar på om vi inte ska gå upp och äta.

Jag vänder på mig och vägrar.
Suckande snor hunden halva huvudkudden och snart sover alla utom jag.

Praktikant?

Efter ett besök på arbetsförmedlingen kommer vi fram till att det bästa för mig just nu är att söka en praktikplats.
Kan inte låta bli att fundera på det när jag går hem.
När jag var 24 var jag höggravid och fick en plats som ungdomspraktikant.
Det var mitt andra barn och jag hade sambo, hus och fyra års arbetserfarenhet.

Min arbetsledare tittade på mig när jag stod i skyltfönstret för att skylta om med magen i vädret.
Du ser inte ut som en ungdomspraktikant! sa han.

Och jag höll med lite grann men var samtidigt glad att jag fått platsen för vem ville anställa en småbarnsmamma med nummer två i magen?

Idag är jag fyrtio och det är alltså dags att söka en praktikplats.
Tonårsmamma, hustru och med 15 års arbetslivserfarenhet och en högskoleexamen känns det inte så kul.
Jag vill ju ha jobb!!

Morgon

Efter en sömnlös natt kliver jag till sist upp och möter ett otroligt vackert landskap.

Allt är vitt av frosten och solen lyser genom frostiga löv som hänger kvar i trädet utanför fönstret. Jag tänder braskaminen och efter att ha bråkat en stund med mig tar elden fart och värmen sprider sig sakta ut från vardagsrummet.
Hunden ligger framför kaminen och njuter, undrar om han är lika sugen på att gå ut som jag?

Ett pyttelitet underverk

Köpte Aftonbladet igår efter att ha läst löpsedeln.
För en gångs skull var det ingen katastrof som inträffat utan en liten flicka som överlevt.

Hon var 307g när hon föddes och jag och min man försöker föreställa oss hur det skulle vara att hålla i en så liten flicka.
Facineras över bilden när hon håller pappans hand.

Och så tänker jag på en annan mamma som fick ha sina små flickor på bröstet och bara vänta på att deras hjärtan skulle sluta slå.
Men nog försökte de väl rädda barnen? frågar min man.
NEJ de försökte inte ens.
Ja men jag menar läkarna säger han. Nog FÖRSÖKTE de väl?
NEJ idag gör sjukhusen olika och det är inget som diskuteras.

Och visst är det omöjligt att föreställa sig hur det vore att få ett barn som väger 307g, men det är ännu svårare att föreställa sig att få ett levande barn som får ligga på bröstet och vänta på döden utan att någon gör något.

Koppla bort?

Jag kliver på tåget och hittar min plats bredvid två damer som uppenbarligen är kollegor.
De pratar om barnen på jobbet och snart förstår jag att den ena arbetar med särklasserna.

Lyssnar med ett halvt öra samtidigt som jag försöker läsa. Det är svårt och jag lägger ifrån mig boken och sätter på MP3:spelaren istället.
Utanför susar landskapet förbi, lugn musik blandas med svårigheter när föräldrar inte vill inse att barnen behöver sin särklass. Eller som flickan som vill gå där eftersom hon tror att de har en annan matsal.
När vi närmar oss slutstationen vet jag namnet på flera av barnen, vilken skola det handlar om och att de inte är nöjda med lönen.

Det är svårt att inte tjuvlyssna och en del av ämnena är intressanta.
Är det väldigt oartigt om man lägger sig i samtalet?

Att gå upp tidigt

När jag ska någonstans vill jag inte komma försent.

Därför går jag ofta upp tidigare än jag behöver för att slippa jäkta.

Så jag hinner göra mig i ordning.

Packa det sista.

Dricka en kopp te.

Läsa tidningen.

Därför tar jag det alltid lugnt och upptäcker att jag hinner även.

Plocka ur diskmaskinen.

Hänga lite tvätt.

Vattna den där blomman.

Bara läsa lite till.

Och helt plötsligt är det riktigt jäktigt och jag står vid diskbänken och försöker dricka

te som är alldeles för varmt medan jag tittar på klockan.

Klär på mig snabbt och slänger mig i bilen till järnvägsstationen.

Så står jag där på perrongen flera minuter innan tåget går och tänker på att jag glömde sätta

på mig örhängena eller några andra smycken överhuvudtaget.

Och lovar mig själv att nästa gång ska jag strunta i tvätten och diskmaskinen...

Shopping

Jag är inne på Dollarstore när jag ser dem.
Julgardiner!

Före älgjakten.
Före Halloween
Jag har inte ens krattat bort löven i trädgården.

Hmm

De är snygga.


Är jag galen om jag köper julgardiner i oktober?

Vad är pengar värt?

Läser om en företagsägare som vill dela ut sin övervinst till de anställda. I Aftonbladet berättar han att som vinstnivån ser ut just nu kan det bli 500 miljoner kronor för de 80 anställda.

Och det låter väl bra?

Men så kommer då baksidan av förslaget i mina ögon för hur mycket var och en får beror på två saker: Hur mycket de jobbar. Och hur omtyckta de är av sina kollegor.

Summan räknas ut genom att företagets 80 anställda ska betygsätta varandra på en skala från ett till fem. Betyget multipliceras med antal arbetande timmar.
Åke gissar att det blir mellan 150 000 och 600 000 kronor per anställd första året.

Min erfarenhet är att sådana bonussystem gör att de anställda blir giriga och individualister. Arbetsplatsen blir mindre trevlig att arbeta på.

Men så skulle det inte behöva vara.

Alla kan sätta betyg 5 på alla.

Eller är det så att du skulle kunna sätta ett lägre betyg på någon i din omgivning?

Det var dags nu

För en tid sedan ställde jag mig på vågen och såg en siffra jag inte ville se!

Det har hänt förr men den här dagen bestämde jag mig och kopplade upp mig mot viktklubben.
Dommen var inte rolig.
BMI 30,1 vilket betyder kraftig övervikt och det är lite svårt att inse trots allt.

Men nu är jag på banan igen.
Fast ibland är det svårt. Råden är att äta lättprodukter men vi undviker att äta mat med tillsatser hemma hos oss.
Dock tror jag på viktklubbens idé att det är kalorierna som räknas.
ISO, GLI och allt vad det heter undviker jag.
Svåraste beslutet hitills var att sluta dricka Cola.

Men det allra svåraste har jag framför mig.
Att tala om för mina vänner att jag försöker gå ner i vikt.

Tycker det är jättejobbigt.
Vill inte bli någon bantningsmamma som "förebild" för min dotter.
Har haft en kompis med Anorexi i min ungdom och vet hur fort hon blev dålig. Hur duktig hon var på att dölja det för familjen. Kampen.

Så nu har jag tagit första steget och avslöjat mitt projekt för er.

Jag tog den snabba vägen

Du gjorde mig glad och förvirrad, osäker och stolt på samma gång.
Något fick mig att tveka, vilja veta allt på en gång.
Inte vänta och sakta utforska
Utan bara få veta, rakt på sak.

Så jag ringde ett samtal och plötsligt innan jag knappt hann fundera.
Hade jag läst det sista kapitlet i vår historia.

Borde jag gråta tårar, borde jag gjort annorlunda?
Men jag ville inte bli sårad!

Vart vill jag vandra?

En vän mailar och hoppas att arbetslösheten ska leda in mig på en väg jag vill fortsätta vandra.
Men det är ju just det att jag inte längre VET vart jag vill gå.

Funderar istället skarpt på att bara låta slumpen bestämma.
För denna arbetslöshet tär på psyket mer än jag trodde var möjligt.

Otålig

Trots att jag sagt jag vill lära känna dig långsamt blir jag otålig.
Ställer frågor som borde vänta.

Jag väntar otåligt och vill ha svar direkt trots att jag vet att det inte är rimligt.

Men är mina känslor för dig efter denna tid överhuvudtaget rimliga?

Eller är de en drömbild projicerad på dig?
Några rader från dig där jag lagt in min egen tolkning?

Är jag förälskad i dina ord och hur skulle det vara att träffas?
Skulle verkligheten vara en annan?

Jag vill upptäcka dig långsamt för att inte förlora dig.
Långsamt så jag inte förlorar en vän innan vi kan räknas som vänner.

Ändå drabbas jag av otålighet och googlar ditt namn.
Får veta mer än jag ville veta.

Blundar och klickar bort innan raderna når sitt slut.

Jag vill ju lära känna dig genom dig och ingen annan.

Ändå är det svårt att låta bli.
Att bläddra fram till slutet av boken för att se hur det slutar.
Men vill jag verkligen veta slutet redan nu?

Sakta

Jag vill lära känna dig långsamt. Låta dig berätta din historia i din egen takt.

Ha tålamod.
Njuta av dina ord, av dina reflektioner.

Klä av dig ditt yttre skal.

Sakta upptäcka din kropp med mina fingrar.
Hitta dina ärr som berättar om ett tidigare liv.
Upptäcka vad som gör dig lycklig.

Uppröras med dig.
Låta mig röras och kanske förföras.

Jag vill följa dina konturer med mina läppar.
Lyssna till dina ord med örat mot ditt bröst.

Se dig berätta, ta in dina ord.
Uppfyllas av din berättelse.

Sakta lära känna dig.

Ha tålamod

Det första på morgonen

Jag vaknar någon timme för tidigt som jag har gjort den sista tiden.
Sovrummet ligger i mörker och allt som hörs är mannens timmerstockar.

Hunden märker att jag vaknat och smyger tätt intill.
När jag kliar honom suckar han förnöjt och rullar över på rygg så jag ska komma åt lättare.

Jag tänker på drömmen där min man var på väg bort.
Min son stod kvar vid min sida i drömmen.

Jag tänker på min tanke i drömmen.
Att jag ska låta honom gå.
Oron att han ska gå vilse.
Lättnaden att det är över.

Är ett beslut fattat?
Eller är det bara en dröm?

Ligger kvar i sängen med händerna på magen och andas ljupa andetag.
Hunden drar sig besviket tillbaka och intar platsen på min huvudkudde.

Jag somnar om.

Träning

Jag går på en lite annorlunda träning en dag i veckan.
Det är en blandning av Yoga, Tai Chi och aromaterapi.

Tanterna som går är underbara och stämningen uppsluppen och fnittrig.

Idag talar ledaren om att en av oss är kär (inte jag) och startar passet med
en önskan om att kärlekshormonerna skall flöda.

Jag låter mig dras med av stämningen och djupandas.
Magen fylls av lycka och jag har valt en doft som skall hjälpa till att fatta beslut.

Andas in doften av lavendel, kikar på den nykära vänninan och känner mig levande!