På utflykt med gudbarn

Underbara gudbarn som vet hur man lever i nuet!

Vi packar saft, kakor och överblivet lördagsgodis tillsammans med ett äpple och en banan.
Sätter på de rosa stövlarna i ministorlek och gympadojorna med eldsflammor i stl 32.

Stora grabben kränger på sig ryggsäcken tar lillasyster i ena handen och farmor i den andra.

Vi kämpar oss upp för skogsbacken och letar noga efter roliga grejer.

Pappan är på älginventering och barnen är inspirerade och hoppas på att hitta mer bajs än honom.

Första stoppet är en grankotte.
Andra en grankotte med musgnag.

Sedan hittar vi rådjursbajs, älgbajs och rävbajs innan vi nöjda äter matsäck.

Nya fynd som hamnar i ryggsäcken är olika sorters mossa, en ticka och en tallkotte.
Allt packas omsorgsfullt ner i ryggsäcken och bärs hem med stolthet till pappa.

Det som inte kan bäras hem dokumenteras av mig och kameran.

Ett hål, en spindel och myrstacken.

Nöjda går vi hemåt.

Väl hemma blir det utställning och farfar håller på att svimma av förvåning över allt vi hittat i skogen!!

Tidig morgon

Jag vet inte hur många bilder jag tagit på slingrande skogsstigar eller smala vägar.

De symboliserar så mycket för mig. Det finns så många dikter som passar till fotona.

Den här vägen tog jag och hunden under påsken. Klockan är runt sex på morgonen och dimman svävar lätt genom skogen.

Tankarna får vandra fritt och ögonen letar motiv för kameran. Hunden nosar sig fram efter vägen och jag funderar på vad han har för bilder framför sig? Rådjur?

Kvällspromenad

Vi går tillsammans du och jag.
Din kropp utstrålar glädje och jag smittas!

Du går med högburet huvud och svansen viftar ivrigt.
Du vill hela tiden framåt för att markera en ny punkt vid vägkanten.

Mörkret har sänkt sig över landskapet.
Snön glittrar som guld på vägbanan i gatlycktornas sken.

Snön glittrar också på din päls.

Din iver, min glädje!

Carpe diem!

Att fånga dagen har plötsligt blivit modernt.
Alla ska fånga dagen.
Glädjas åt det lilla.
Lev i nuet, i ögonblicket.
Mindfullness *stavas det så?*

Jag ligger i sängen och provar..
Sänglampan lyser upp dammet på sängbordet.
Boken jag inte orkar läsa ligger också där.
Och väckarklockan som ringer i morgonbitti, eller snart.
Förkylningen gör huvudet tungt.
VILL städa. eller bara sova. Måste man fånga alla ögonblick?

Varför kan jag inte bara släcka lampan, slippa se dammet..
Blunda och drömma om en helt annan plats, ett helt annat liv..
Mindfullness i all ära men nog är livet trevligare med lite dagdrömmar ibland?