fredag 24 juni 2011

Tårar

Jag överväldigas av alla tårar, samtidigt som det är en lättnad.
Har gråtit mer dessa dagar än vad jag gjort tidigare i livet.
Och fortfarande gråter jag tryggast i min mans famn.
Vi ligger tätt i sängen med armarna om varandra och gråter oss till sömns.
Så nära har vi inte sovit på många år och känslorna överraskar mig och jag känner att det är bra för mig. Men hur bra är det för honom?

måndag 20 juni 2011

Om jag kunde välja

Om jag kunde välja vem jag skulle älska,
då skulle jag välja min man.
Sedan vi träffats har han inte tittat åt någon annan än mig.
Trots att jag gått upp över 10 kilo sedan dess tycker han att jag är lika fin.
Han tycker jag är sexig när jag själv inte tycker det.
Han tröstar mig när jag är ledsen och önskar mig allt gott.
Han värmer mig när jag fryser.
Ändå bad jag om skilsmässa i lördags.
Och nu känns allt bara svart.
Kanske kunde jag välja?
Men jag valde att inte ge honom någon ny chans.
Min kärlek dog den 18 november 2003 och jag gav den ingen ny chans.

tisdag 14 juni 2011

Nya vägar

Min utbildning är avslutad och dottern har tagit studenten.
Efter några intensiva veckor är denna period över och förhoppningsvis kommer även ekonomin vara ok även om den inte blir god.
Två års arbetslöshet är över och jag började arbeta i måndags!
I ett halvår har jag fokuserat på målet och nu är det dags att ladda om för nästa steg.
Ibland glömmer jag mina egna argument när jag försöker rulla fram dem i mitt inre.
Väntar på det bästa tillfället att säga det, samtidigt som jag vet att det inte finns något bra tillfälle. Hur säger man till sin man att man vill leva ensam efter 22år?

lördag 4 juni 2011

Studenter

Vid järnvägsstationen möts jag av ett flertal studenter.
Unga killar uppklädda i kostym och flickor i vita klänningar. Förväntan och glädje finns i luften och jag står på avstånd och njuter av stämningen. Tittar på de vita klänningarna och det gör ont i mig när jag tänker på att jag inte har haft pengar för att köpa en sådan till min dotter som har sin student nästa vecka.
Hon klagar inte och med skratt visade hon upp sin garderob. Mamma ska jag ha de här byxorna? Eller de här?
Ett vitt linne hon ärvt hittar vi och jag vet att hon kommer bli fin.
Men jag skulle så gärna ha följt henne till affären och köpt precis det hon velat ha.
Så tänker jag på min student och ointresset från min mor.
Kanske var hon i samma situation som jag?
Fast jag inte förstod.