Här fortsätter våren att kämpa sig fram. Sakta breder den ut sig och vägarna är snart bara där jag bor. Solen lyser upp strålar av damm genom mina oputsade fönster och i staden möter jag människor som äter glass.
Själv luras jag av värmen genom fönstret och ångrar att täckbyxorna blev liggande hemma. Det är snålblåst och öronen blir röda i kylan.
Men ändå...
Det är något speciellt med våren.
Solen känns ny och fräsch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Visst är det märkligt. Men man bildar sig en bild av människan bakom bloggen och kan hända den blir tokig, men jag tror inte det. Har haft äran att träffa 5 av mina bloggare och dom var som jag tänkt mig...nä, dom var goare:-)
Var rädd om dig.
Tycker om både dig och din blogg.
Fast jag inte "känner dig".
Skicka en kommentar