En vän mailar och hoppas att arbetslösheten ska leda in mig på en väg jag vill fortsätta vandra.
Men det är ju just det att jag inte längre VET vart jag vill gå.
Funderar istället skarpt på att bara låta slumpen bestämma.
För denna arbetslöshet tär på psyket mer än jag trodde var möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar