Det första på morgonen

Jag vaknar någon timme för tidigt som jag har gjort den sista tiden.
Sovrummet ligger i mörker och allt som hörs är mannens timmerstockar.

Hunden märker att jag vaknat och smyger tätt intill.
När jag kliar honom suckar han förnöjt och rullar över på rygg så jag ska komma åt lättare.

Jag tänker på drömmen där min man var på väg bort.
Min son stod kvar vid min sida i drömmen.

Jag tänker på min tanke i drömmen.
Att jag ska låta honom gå.
Oron att han ska gå vilse.
Lättnaden att det är över.

Är ett beslut fattat?
Eller är det bara en dröm?

Ligger kvar i sängen med händerna på magen och andas ljupa andetag.
Hunden drar sig besviket tillbaka och intar platsen på min huvudkudde.

Jag somnar om.