Han har astma och hon vill inte att han ska bli sämre av eventuella dammtussar under sängen.
Jag är glad för att hon är omtänksam men påminner mig en annan situation.
Det är tio år sedan ungefär och barnen vill väldigt gärna ha en hund.
De tar alla chanser att påverka mig och sin pappa med tv-program och söta bilder på valpar. Jag sätter mig ner och försöker förklara att jag är allergisk och förmodligen inte skulle må så bra av en hund men de har svårt att förstå.
Till slut säger jag att om de vill ha en hund måste de BYTA mamma först.
Mannen skakar på huvudet och väljer mig.
Sonen ger mig en puss och väljer också mig med sorg i ögonen.
Dottern funderar länge och jag börjar undra om jag har sagt något jag kommer få ångra? Ser framför mig hur hon ringer socialkontoret och ber om en ny mamma som inte är allergisk.
Men nu tio år senare bor hon kvar med samma mamma och jag kan inte låta bli att le när hon hämtar dammsugaren och vädrar sängkläderna.
Kärleken är underbar.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar