Han står där förvirrad vid spisen och min känsla är att det inte är han.
Inte min starka pappa som alltid har rätt.
Som alltid ställer upp på mig.
Jag kramar honom hårt, han lägger armen runt mig och kramas tillbaka.
DET är min pappa.
Samma lukt.
Samma känsla som förr.
Försöker njuta..
lördag 25 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar