Tiggare

När jag går genom centrum sitter det en man mot husväggen med ett tiggarbrev och en tom skål framför sig.
Det gör ont i magen bara jag närmar mig.
Jag har så svårt att acceptera att det finns tiggare i vårt land idag!

Nog har vi socialhjälp för dem som behöver?
Men jag är inte så naiv att jag tror att de hjälper alla.
Papperslösa, A-lagare och de som tigger åt någon annan, influgen för att tigga i Sverige.

Tycker inte om att de finns och därför är det befogat att inte ge något?
Tänk om det bara leder till att fler tigger om jag ger några kronor?

Vet inte om mitt resonemang går ihop..

Jag går förbi mannen utan att orka se honom i ögonen. Som om han vore osynlig sitter han där mot husväggen.

Det är småkallt och regnar lite.
Samvetet gnager i magen.

I tanken försvarar jag mig med att jag bara har några lösa kronor i plånboken och det är ju direkt pinsamt att ge några kronor som inte ens räcker till en varmkorv !!

Jag drar upp axlarna till skydd mot regnet och hastar vidare mot tåget.

Snart ser jag mannens hustru (kanske?) bredvid mig.
Samma sittställning mot husväggen.
En filt över knät.
Samma stil på skylten:
HJÄLP MIG MED LITE PENGAR
En madonnabild bredvid..
En tallrik med en ensam enkrona.

Inte heller här gör jag något för att hjälpa.
Någon idé att ge en krona?

Samvetet gnager och jag inser hur många som passerar på en dag.
Tänk om ALLA la i EN krona!

När jag väntar på tåget bestämmer jag mig.
Så länge det inte finns fler tiggare än att jag kan ge en krona i varje skål ska jag göra det.

Men samtidigt gnager samvetet.
Vad är en krona?
Hur snål får man bli?