CP

Teklas mamma eller CP mamman (se länk till vänster)
driver en kamp för att ta tillbaka förkortningen CP till dess rätta betydelse!

Cerebral Pares

Som är en sjukdom som bl a min kusin har. Han fick den troligen vid förlossningen
som kom alldeles för tidigt och blev utdragen.

Han har inte samma förmåga att uttrycka sig som jag, men har lärt sig det viktigaste i livet.
Att säga NEJ!!

Ibland skulle jag behöva lära mig av honom när jag sagt ja till alldeles för mycket för att orka med det som är roligt.

Hur ofta ser vi inte på hinder som något negativt?
Ett hinder kan ju också leda till något bra.
Blir jag hindrad i min väg väljer jag en annan.
Och oftast leder ju den där andra vägen mig till något nytt som jag tidigare har missat.

Ibland sägs det att min kusin är funktionshindrad.
Han är hindrad från att ta samma väg som mig.
Hans väg är inte sämre eller mindre värd, bara annorlunda.
Han får uppleva saker som jag inte har upplevt.

Vad han upplever beror faktiskt på dig som möter honom!!
Han klagar inte på att hans väg är annorlunda.
För min kusin är oftast en solstråle.
Han är nöjd med livet.

Och jag är tacksam för att han är min kusin precis som han är.
Har aldrig önskat mig något annat.

Men jag har önskat att hans föräldrar slapp kämpa så för hans skull och att de inte automatiskt får det stöd de behöver från kommun och fk.

Och är inte bloggvärlden ganska fantastisk?
Att du bara behöver gå in på CP mammans blogg eller CP pappans eller på CP bloggen och läsa om helt olika människor som tillsammans kämpar för att återvinna betydelsen av förkortningen CP?
Och helt plötsligt får vi förmånen att följa deras vardag och kanske lära oss något nytt?