Tänder ett ljus..

För Sabina som idag har tvingats avsluta sin kamp mot cancern.

En blogg som intensivt försöker sprida budskapet att vi skall njuta av livet.

Brev

Tömmer brevlådan på väg in och får syn på ett brev till mig!

Inget reklambrev med "personlig" hälsning utan att riktigt brev med frimärke och handskriven adress.

Från min bästa kompis genom nästan hela min barndom.

Det var fyra år sedan jag hörde av henne och jag blir så fantastiskt glad.
Är faktiskt inte så länge sedan jag sökt efter henne på internet utan resultat.

Tänker att jag borde vänta med att öppna brevet till en lugnare stund på dagen och bara sätta mig ner med en kopp te och läsa.

Men jag är lika ivrig som i barndomen och sliter upp brevet på väg in. Sparkar av mig skorna och läser under tiden. Om barn, barndomsminnen och arbete.
Förvånas över att hon har inspirerats av mig? Hon som har ett intressant jobb och dessutom hunnit med att både driva eget företag och skriva barnböcker!

Det var kul att höra av henne och nu har jag hennes adress igen!

Earth Hour

Igår gick jag runt i huset och släckte alla lampor för att delta i Earth Hour.
Trots den allvarliga baktanken var det ganska mysigt att tända lite ljus
och kika ut genom fönstret.
Kunde konstatera att ingen av grannarna deltog i denna manifestation. :(

Visst finns det mycket annat man kanske borde göra istället som slår bättre
men samtidigt kan en symbolisk handling betyda mycket för att påverka
andra människor.



Info från kampanjens hemsida:
Earth Hour - Släck en timme för klimatet!
Den 28 mars 2009 klockan 20.30-21.30 inträffar Earth Hour. Målet är att en miljard människor över hela jorden ska delta och släcka ljuset. Earth Hour är en global manifestation för klimatet som på kort tid vuxit till ett världsomfattande initiativ. Den 29 mars 2008 släckte 50 miljoner människor sina lampor.

Sol

När jag kommer ut i köket hittar jag hunden PÅ köksbordet!!

Sedan upptäcker jag varför..

Det är enda stället i huset där hunden har chansen att få sig en stund i solen.
Han ligger utsträckt i solstrålen med huvudet på dagstidningen.

Jag tillåter mig att le innan jag lyfter ner honom och skäller lite pliktskyldigt på honom.

Som ett oskrivet blad

Som ett oskrivet blad

Jag kisar i solen och saknar mina solglasögon.

Världen är vit och gnistrande vacker.

Ångrar att jag inte välkomnade snön när den föll!

Förlåt, jag menade inget illa.

Det är så vackert att det nästan gör ont.

Och precis som ett oskrivet blad ligger vyn framför mig.

Horisonten och det okända.

Och närmast ett fält utan spår.

Jag kan bli den första som trampar där, eller den sista allt är möjligt.

Inget är omöjligt.

Vägen hem

Jag stretar fram efter trottoaren.
Snöflingorna piskar mot mig, hårda som isbitar.
Jag kisar med ögonen för att inte krocka med någon mötande, har dragit upp axlarna eftersom kylan letar sig in i halsen.

Plötsligt hör jag det:
Svanar som är påväg norrut igen!
Deras kontaktrop hörs genom snön och jag stannar upp och försöker se dem, utan att lyckas.

Undrar om dom ångrar sig?

Kan man stå för nära?

Sitter på tågstationen och börjar läsa en ny bok jag nyss skaffat.
Hinner inte många sidor innan följande citat träffar mig och minnen och tankar slår över mig:

"Deras djupa diskussioner var helt väsenskilda från hennes samvaro med Edwin. Det var när Mamah kom på sig själv med att lägga insikter på minnet för att kunna berätta dem för Frank -tankar hon aldrig hade kunnat dela med sin make- som hon visste att de kommit att stå varandra för nära." Ur boken Kärleken till Frank av Nancy Horan

Kan den nya tidens Frank vara en blogg?

Kvällspromenad

Vi går tillsammans du och jag.
Din kropp utstrålar glädje och jag smittas!

Du går med högburet huvud och svansen viftar ivrigt.
Du vill hela tiden framåt för att markera en ny punkt vid vägkanten.

Mörkret har sänkt sig över landskapet.
Snön glittrar som guld på vägbanan i gatlycktornas sken.

Snön glittrar också på din päls.

Din iver, min glädje!

Lördagsmorgon

Underbart att vara ledig!

Vaknar tidigt, tidigt och funderar på att gå upp.

Ligger i sängen och tittar på snöflingorna som sakta faller utanför fönstret.

Hunden vänder på sig njutningsfullt och vill bli kliad på magen.
Vem kan neka ett par bruna hundögon?

Gör honom till viljes en stund och somnar sedan om.

Vaknar flera timmar senare men ändå har dagen knappt börjat.
Underbart att vara ledig!!

CP

Teklas mamma eller CP mamman (se länk till vänster)
driver en kamp för att ta tillbaka förkortningen CP till dess rätta betydelse!

Cerebral Pares

Som är en sjukdom som bl a min kusin har. Han fick den troligen vid förlossningen
som kom alldeles för tidigt och blev utdragen.

Han har inte samma förmåga att uttrycka sig som jag, men har lärt sig det viktigaste i livet.
Att säga NEJ!!

Ibland skulle jag behöva lära mig av honom när jag sagt ja till alldeles för mycket för att orka med det som är roligt.

Hur ofta ser vi inte på hinder som något negativt?
Ett hinder kan ju också leda till något bra.
Blir jag hindrad i min väg väljer jag en annan.
Och oftast leder ju den där andra vägen mig till något nytt som jag tidigare har missat.

Ibland sägs det att min kusin är funktionshindrad.
Han är hindrad från att ta samma väg som mig.
Hans väg är inte sämre eller mindre värd, bara annorlunda.
Han får uppleva saker som jag inte har upplevt.

Vad han upplever beror faktiskt på dig som möter honom!!
Han klagar inte på att hans väg är annorlunda.
För min kusin är oftast en solstråle.
Han är nöjd med livet.

Och jag är tacksam för att han är min kusin precis som han är.
Har aldrig önskat mig något annat.

Men jag har önskat att hans föräldrar slapp kämpa så för hans skull och att de inte automatiskt får det stöd de behöver från kommun och fk.

Och är inte bloggvärlden ganska fantastisk?
Att du bara behöver gå in på CP mammans blogg eller CP pappans eller på CP bloggen och läsa om helt olika människor som tillsammans kämpar för att återvinna betydelsen av förkortningen CP?
Och helt plötsligt får vi förmånen att följa deras vardag och kanske lära oss något nytt?