När jag berättar att jag är tonårsmamma är det många som ler medlidande mot mig och berättar om uppror och hormoner.I tidningarna läser jag ofta om alla problem.
Jag var förberedd.
Men inte på allt det positiva!
Som att få uppleva förälskelsen på nära håll.
Först var de BARA vänner när vi frågade.
Och jag började fundera om det var sant när de aldrig stängde dörren till rummet.
Spelade tv spel och tittade på film.
Var trevliga vid matbordet.
Men så när jag frågade en dag om han ville sova över en natt till för att kunna följa med på en utfykt. Och han rodnade av glädje, förstod jag.
När de till slut vågar pussas trots att vi är med smittar deras glädje över till mig.
Vilken förmån att få se det på nära håll!
Minnas hur det var.
Le till min man och återuppleva allt igen.
Jag var oförberedd på vilken glädje det är att uppleva sin dotter så där lagom kär.
Varför pratar ingen om det?
2 kommentarer:
Du har så rätt -ofta talar man om allt det jobbiga... tonårstid, spädbarnstid osv... men visst är det en härlig tid också!:.))
Tack för dina kommentarer också!:.))
Ja, du har verkligen så rätt! Har en son som är 19 i år och har varit med om det där också. Och hjärtesorg. Men det är ju livet det också.
Och visst är det precis så.
Det finns så mycket FINT med det.
Men det pratar man inte om?
Märkligt. *ler*
Kram Lallis
Skicka en kommentar