Igår var jag på F&S för att gå på ett puls/bas pass med en fantastisk ledare som sprudlar av glädje. Tyvärr var det en ersättare.
Hon hade lika bra musik.
Det var ungefär samma rörelser.
Men ändå var det något som saknades.
Det var inte lika kul som vanligt.
Efter ett tag kom jag på det.
Inte ett enda leende.
Ingen ögonkontakt.
Inga glada heja rop.
Vilken skillnad ett leende kan göra på ett pass.
Och skönt att komma på vad som saknades, för det går ju att göra något åt det då.
Sedan blev passet trevligare, jag log och flera runt mig log tillbaka.
torsdag 2 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Vilket härligt initiativ!:)
Kram Lallis
Skicka en kommentar