Lever solidariteten fortfarande eller har den dött. Är något jag frågar mig.
Speciellt inom fackföreningsrörelsen funderar jag allvarligt på om den finns kvar.
Är mest insatt i If Metall och där känns det som den ligger på dödsbädden och flämtar. Medan medlemmarna passar på att förverkliga sig själva och se om sitt eget hus.
Räknar på om det är lönsamt rent ekonomiskt att vara med.
Läser om striderna förr där de som agiterade misste både jobb och bostad för stora familjer och ändå gjorde det.
Om arbetskamrater som samlade pengar till dessa och tog emot dem i sina hem som kanske bara var två rum och kök.
Eller är det så att solidariteten har gömt sig för mig?
För visst är det fantastiskt vad en aktion på facebook kan göra?
Hur många som skriver på och så snabbt.
Men skulle de vara villiga att betala eller offra något mer än dessa minuter det tar att skriva under och adda?
torsdag 24 september 2009
onsdag 23 september 2009
tisdag 22 september 2009
Vad händer?
I kyrkovalet där jag bor har Sverige Demokraterna fått fler röster än både V och MP.
Vad är det som händer?
Visserligen kanske inte ens jag som trots allt röstade i valet tycker att stat och kyrka ska höra ihop. Och nog har det varit alldeles otroligt dåligt med information inför detta kyrkoval.
Dottern som inte röstat förr blev helt tagen på sängen och struntade i allt.
Varför är jag med i kyrkan? var hennes befogade fråga. Jag är ju varken döpt eller konfirmerad.
Ja varför?
Kan inte svara henne.
Att Sverigedemokraterna såg sin chans att bli etablerade av skäl som förmodligen inte är kyrkliga kan jag förstå.
Men varför lät vi det hända?
För mig var detta val viktigare än allt annat.
För mig handlade valet om att homosexuella skall ha samma rättigheter som andra.
Allt annat måste vara totalt okristligt i mina ögon.
Vad är det som händer?
Visserligen kanske inte ens jag som trots allt röstade i valet tycker att stat och kyrka ska höra ihop. Och nog har det varit alldeles otroligt dåligt med information inför detta kyrkoval.
Dottern som inte röstat förr blev helt tagen på sängen och struntade i allt.
Varför är jag med i kyrkan? var hennes befogade fråga. Jag är ju varken döpt eller konfirmerad.
Ja varför?
Kan inte svara henne.
Att Sverigedemokraterna såg sin chans att bli etablerade av skäl som förmodligen inte är kyrkliga kan jag förstå.
Men varför lät vi det hända?
För mig var detta val viktigare än allt annat.
För mig handlade valet om att homosexuella skall ha samma rättigheter som andra.
Allt annat måste vara totalt okristligt i mina ögon.
måndag 21 september 2009
Presenter
Ibland får i alla fall jag presenter som jag egentligen inte gillar.
Sådana som är så fula att jag inte vill se dem alls.
Vi pratade om dem en väninna och jag.
Och funderade på vad vi kan ha gett bort som inte uppskattades.
För jag älskar att hitta på presenter själv och följer sällan någons önskelista.
Tycker att det blir mycket personligare och att det är så kul om man träffar rätt.
Och hittar den där saken som de aldrig hade kommit på att önska sig.
Men tänk om de bara ljuger?
Ler artigt och säger vad fiint, och sedan slänger den i soporna?
Precis som jag har gjort den sista tiden.
Tagit emot och hållit masken. Och undrat om de överhuvudtaget har tänkt på mig innan de valt present.
Sådana som är så fula att jag inte vill se dem alls.
Vi pratade om dem en väninna och jag.
Och funderade på vad vi kan ha gett bort som inte uppskattades.
För jag älskar att hitta på presenter själv och följer sällan någons önskelista.
Tycker att det blir mycket personligare och att det är så kul om man träffar rätt.
Och hittar den där saken som de aldrig hade kommit på att önska sig.
Men tänk om de bara ljuger?
Ler artigt och säger vad fiint, och sedan slänger den i soporna?
Precis som jag har gjort den sista tiden.
Tagit emot och hållit masken. Och undrat om de överhuvudtaget har tänkt på mig innan de valt present.
måndag 14 september 2009
Bra reklam?
Jag passerade en bygghandel en dag.
De sålde stolpfästen som man kan gräva ner i marken, skruva fast en stolpe och på den tex hänga en brevlåda.
De säljer förmodligen också spik, skruv och virke.
Eller så kan man bara använda silvertejp!
För det har de gjort..
De sålde stolpfästen som man kan gräva ner i marken, skruva fast en stolpe och på den tex hänga en brevlåda.
De säljer förmodligen också spik, skruv och virke.
Eller så kan man bara använda silvertejp!
För det har de gjort..
Personligt brev, det som inte skickades
Jag har läst er platsannons och vill desperat att ni väljer mig.
Jag har tidigare aldrig hört talas om ert företag men nu är det min dröm att få arbeta hos er.
Egentligen tycker jag att mänskliga rättigheter och att arbetsgivaren följer lagarna är viktigt, men jag kan låtsas att jag inte är med i facket för er skull.
Naturligtvis är jag social kompetent det är därför jag bloggar, dessutom är jag målinriktad om jag bara visste vilket mål jag ska välja.
Mycket hälsomedveten är jag också, tänker på att träna och äta bättre varje dag. Ska bara äta upp alla kakor i skåpet först. Och den där chokladkakan. (Miljömedveten är jag alltså också. Inget får kastas om det inte är gamla grönsaker)
Naturligtvis är jag beredd att lämna min man och flytta bara jag får jobb hos er. Annars skulle jag ju inte söka arbetet så långt bort. (Varför tror ni mig inte?)
Hör av er snart, inte för att jag har något annat på gång utan för att arbetslösheten tär på självförtroende och kassa.
Jag har tidigare aldrig hört talas om ert företag men nu är det min dröm att få arbeta hos er.
Egentligen tycker jag att mänskliga rättigheter och att arbetsgivaren följer lagarna är viktigt, men jag kan låtsas att jag inte är med i facket för er skull.
Naturligtvis är jag social kompetent det är därför jag bloggar, dessutom är jag målinriktad om jag bara visste vilket mål jag ska välja.
Mycket hälsomedveten är jag också, tänker på att träna och äta bättre varje dag. Ska bara äta upp alla kakor i skåpet först. Och den där chokladkakan. (Miljömedveten är jag alltså också. Inget får kastas om det inte är gamla grönsaker)
Naturligtvis är jag beredd att lämna min man och flytta bara jag får jobb hos er. Annars skulle jag ju inte söka arbetet så långt bort. (Varför tror ni mig inte?)
Hör av er snart, inte för att jag har något annat på gång utan för att arbetslösheten tär på självförtroende och kassa.
fredag 28 augusti 2009
Drömprinsen eller mannen jag är gift med?
Härom kvällen var jag ut med hunden.
Det hade börjat skymma och vi gick i varsin värld hunden och jag.
Han luktade efter tikar förmodar jag eller kanske ett rådjur.
Jag lyssnade på musik.
Plötsligt rör sig något i ögonvrån och jag hinner tänka att det kanske inte är så smart
att promenera med musik i öronen på en enslig grusväg en sen kväll.
Men så får jag syn på honom, stänger av musiken och ler.
Det är min drömprins!
Jag ser in i hans ögon och funderar på hur mitt liv skulle se ut om jag valde honom?
Jag lutar mig fram lite, plutar med läpparna och tänker kyssa honom.
Men så tänker jag på min man som inte anar något där han sitter framför tv:n i vårt vardagsrum.
Jag tar ett djupt andetag och bestämmer mig för att avstå.
Vi säger inget till varandra när jag böjer mig fram och släpper ner honom på andra sidan vägen.
Det hade börjat skymma och vi gick i varsin värld hunden och jag.
Han luktade efter tikar förmodar jag eller kanske ett rådjur.
Jag lyssnade på musik.
Plötsligt rör sig något i ögonvrån och jag hinner tänka att det kanske inte är så smart
att promenera med musik i öronen på en enslig grusväg en sen kväll.
Men så får jag syn på honom, stänger av musiken och ler.
Det är min drömprins!
Jag ser in i hans ögon och funderar på hur mitt liv skulle se ut om jag valde honom?
Jag lutar mig fram lite, plutar med läpparna och tänker kyssa honom.
Men så tänker jag på min man som inte anar något där han sitter framför tv:n i vårt vardagsrum.
Jag tar ett djupt andetag och bestämmer mig för att avstå.
Vi säger inget till varandra när jag böjer mig fram och släpper ner honom på andra sidan vägen.
En mycket suddig bild på min drömprins. Men det är väl sådana drömmar är?
Otydliga..
onsdag 26 augusti 2009
Att ställa om
Jag tar fram den stora rosa kassen med inköpen till festen som är inställd.
Lägger ner värmeljusen i lådan med de andra ljusen.
Öpnnar tändsticksaskarna med rosa blommor på och lägger dom vid braskaminen.
Och de där rosa sopsäckarna som jag jagat så länge för att få tag på läggs in i städskåpet.
De 60 tekopparna packas ner i en låda i garaget. Kanske kan skänka dem till caféet i Missionshuset?
Förklädena till serveringspersonalen packas undan, kanske julklappar.
Erbjuder sonen några kakor.
Men vad gör man med 12 dukar?
tisdag 25 augusti 2009
Kakor
Under tiden jag planerade till festen som inte blir av dokumenterade jag allt i ett fotoalbum på Facebook för att alla gäster skulle få tillgång till recepten efteråt. Nu kommer de aldrig se det albumet och därför tänkte jag delge er det kakrecept som jag tyckte var enkelt och goda kakor blev det.
Nu bakar jag aldrig kakor normalt så det här var alltså väldigt enkelt ;)
Tornviksbröd, Recept
1 st Äggula
150 g Smör
1,5 dl Socker
3 dl Vetemjöl
8 rivna Bittermandlar
8 rivna Sötmandlar
1,5 tsk Bakpulver
Blanda ihop ingredienserna till en fast deg.
Rulla ut degen till bollar och tryck ut dem med en gaffel.
Grädda i 150 grader ca 15 minuter
1 st Äggula
150 g Smör
1,5 dl Socker
3 dl Vetemjöl
8 rivna Bittermandlar
8 rivna Sötmandlar
1,5 tsk Bakpulver
Blanda ihop ingredienserna till en fast deg.
Rulla ut degen till bollar och tryck ut dem med en gaffel.
Grädda i 150 grader ca 15 minuter
söndag 23 augusti 2009
Tillgänglighet
Innan jag träffade min man tyckte jag om att vara ute och dansa och träffa nya människor.
Att vara på fest med min man innebär att jag behöver sitta bredvid honom hela tiden och berätta vad andra säger. Jag lyssnar på avstånd och återberättar valda delar för min man som är hörselskadad. Varken jag eller han hinner vara med och bidra med en egen historia. Man blir helt enkelt lite utanför.
Min man har aldrig varit ute och festat speciellt mycket innan han träffade mig så för honom är det ingen större skillnad från förr förutom att det är lite roligare eftersom jag hör så mycket roligt att berätta för honom.
Själv kan jag sakna det enormt mycket. Att bara kunna viska en elak kommentar om någon som går förbi eller att få vara med i ett samtal utan att memorera vad det handlade om för att sedan kunna referera till min man.
Samtidigt känner jag mig så elak, det är ju inte hans fel att han inte hör!
I sommar har jag planerat min födelsedagfest med glädje och förväntan.
Jag ville kunna njuta av festen, underhållningen och mina gäster fullt ut.
Jag planerade minutiöst.
Skrev en inbjudan som skulle få alla i rätt stämning. Och bad dem att respektera de hörselskadade och använda mikrofon.
Bokade en lokal med plats för 70 gäster
Med en liten scen på endast en dm.
Hyrde högtalaranläggning.
Lånade en T-slinga så de med hörapparat skulle höra.
Bokade en berättare som underhållare.
Bokade en musiker.
Bjöd 80 gäster
De med hörapparat som inte brukar komma tackade ja.
Några släktingar tackade också ja
De andra hörde inte av sig.
Så nu är den inställd.
Och helst av allt hade jag velat ställa in allt och resa bort själv med min besvikelse.
Men jag är en väluppfostrad flicka som bjuder hem dem som anmält sig istället.
Till en vanlig fest hemma där alla inte kan sitta tillsammans. Och jag kommer le och tacka för presenterna och sitta bredvid min man och återberätta vad alla säger.
Och de andra med hörselproblem kommer ursäkta sig och stanna hemma.
Allt blir som vanligt.
Och jag vet att det finns många som tycker att 20 gäster är en stor fest. Som skulle tycka att jag hade många vänner. Men just nu är det svårt att känna denna tacksamhet.
Att vara på fest med min man innebär att jag behöver sitta bredvid honom hela tiden och berätta vad andra säger. Jag lyssnar på avstånd och återberättar valda delar för min man som är hörselskadad. Varken jag eller han hinner vara med och bidra med en egen historia. Man blir helt enkelt lite utanför.
Min man har aldrig varit ute och festat speciellt mycket innan han träffade mig så för honom är det ingen större skillnad från förr förutom att det är lite roligare eftersom jag hör så mycket roligt att berätta för honom.
Själv kan jag sakna det enormt mycket. Att bara kunna viska en elak kommentar om någon som går förbi eller att få vara med i ett samtal utan att memorera vad det handlade om för att sedan kunna referera till min man.
Samtidigt känner jag mig så elak, det är ju inte hans fel att han inte hör!
I sommar har jag planerat min födelsedagfest med glädje och förväntan.
Jag ville kunna njuta av festen, underhållningen och mina gäster fullt ut.
Jag planerade minutiöst.
Skrev en inbjudan som skulle få alla i rätt stämning. Och bad dem att respektera de hörselskadade och använda mikrofon.
Bokade en lokal med plats för 70 gäster
Med en liten scen på endast en dm.
Hyrde högtalaranläggning.
Lånade en T-slinga så de med hörapparat skulle höra.
Bokade en berättare som underhållare.
Bokade en musiker.
Bjöd 80 gäster
De med hörapparat som inte brukar komma tackade ja.
Några släktingar tackade också ja
De andra hörde inte av sig.
Så nu är den inställd.
Och helst av allt hade jag velat ställa in allt och resa bort själv med min besvikelse.
Men jag är en väluppfostrad flicka som bjuder hem dem som anmält sig istället.
Till en vanlig fest hemma där alla inte kan sitta tillsammans. Och jag kommer le och tacka för presenterna och sitta bredvid min man och återberätta vad alla säger.
Och de andra med hörselproblem kommer ursäkta sig och stanna hemma.
Allt blir som vanligt.
Och jag vet att det finns många som tycker att 20 gäster är en stor fest. Som skulle tycka att jag hade många vänner. Men just nu är det svårt att känna denna tacksamhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)