Innan jag träffade min man tyckte jag om att vara ute och dansa och träffa nya människor.
Att vara på fest med min man innebär att jag behöver sitta bredvid honom hela tiden och berätta vad andra säger. Jag lyssnar på avstånd och återberättar valda delar för min man som är hörselskadad. Varken jag eller han hinner vara med och bidra med en egen historia. Man blir helt enkelt lite utanför.
Min man har aldrig varit ute och festat speciellt mycket innan han träffade mig så för honom är det ingen större skillnad från förr förutom att det är lite roligare eftersom jag hör så mycket roligt att berätta för honom.
Själv kan jag sakna det enormt mycket. Att bara kunna viska en elak kommentar om någon som går förbi eller att få vara med i ett samtal utan att memorera vad det handlade om för att sedan kunna referera till min man.
Samtidigt känner jag mig så elak, det är ju inte hans fel att han inte hör!
I sommar har jag planerat min födelsedagfest med glädje och förväntan.
Jag ville kunna njuta av festen, underhållningen och mina gäster fullt ut.
Jag planerade minutiöst.
Skrev en inbjudan som skulle få alla i rätt stämning. Och bad dem att respektera de hörselskadade och använda mikrofon.
Bokade en lokal med plats för 70 gäster
Med en liten scen på endast en dm.
Hyrde högtalaranläggning.
Lånade en T-slinga så de med hörapparat skulle höra.
Bokade en berättare som underhållare.
Bokade en musiker.
Bjöd 80 gäster
De med hörapparat som inte brukar komma tackade ja.
Några släktingar tackade också ja
De andra hörde inte av sig.
Så nu är den inställd.
Och helst av allt hade jag velat ställa in allt och resa bort själv med min besvikelse.
Men jag är en väluppfostrad flicka som bjuder hem dem som anmält sig istället.
Till en vanlig fest hemma där alla inte kan sitta tillsammans. Och jag kommer le och tacka för presenterna och sitta bredvid min man och återberätta vad alla säger.
Och de andra med hörselproblem kommer ursäkta sig och stanna hemma.
Allt blir som vanligt.
Och jag vet att det finns många som tycker att 20 gäster är en stor fest. Som skulle tycka att jag hade många vänner. Men just nu är det svårt att känna denna tacksamhet.
söndag 23 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar