Fredagsmys

Finns det något jag inte har vant mig vid som ensamstående är det fredagarna.
När arbetskamrater frågar vad jag ska göra och jag läser alla uppdateringar på fb om fredagsmys.

Trots att det finns en del att se på tv så känner jag mig bara ledsen och ensam. Att ringa en kompis och hitta på något går bra alla andra dagar i veckan men just idag känns det bara som om jag stör.

Hade tänkt gå på bio men upptäcker att det är en thriller precis när jag ska boka biljetten och avstår.

När jag känner så är det så svårt att komma ihåg att vi faktiskt aldrig har varit bra på fredagsmys.
Att jag förr brukade somna i första reklampausen och inte var speciellt mysig att umgås med.
Det är lätt att glömma det.

En speciell dag

Det är min födelsedag och jag har fasat för dagen och sagt åt barnen att jag inte orkar fira den.
Jag orkar inte med att några från min före detta mans släkt känner att de måste komma och att stämningen sedan blir tryckt. Och mina vänner och släktingar bor inte i närheten. Så jag skyller på arbetet och att jag inte orkar till barnen och bestämmer mig för att inte låtsas om vilken dag det är.

När jag går in på fb på väg till arbetet möts jag av 36 gratulationer och att jag fyller år är svårt att förtränga och jag blir glad och svarar på all gratulationer.

Men under lunchen när jag sitter i en kyrkbänk och musiken strömmar ner från orgelläktaren kommer allt över mig. Att min fd man inte ens har skickat ett sms och jag tänker på den här dagen för 20 år sedan.
Det var första gången jag bjöd hem honom och jag var ganska nervös men inte lika nervös som han. Hans förvåning att jag hade tårta, men jag sa aldrig varför. Jag minns fortfarande att det var mandeltårta och vi pratade hela kvällen. Allt kändes så tryggt i hans närhet och när han bad om en kram innan han gick hem kände jag lukten från hans skinnjacka.
Jag torkar tårarna och tänker att det är klart han hör av sig senare i kväll. Han vet ju att jag jobbar.
Han kanske t. o. m. ringer eller ber om att få komma med barnen för en fika.

Men dagen går och han hör inte av sig, han har inte skickat något mail eller ens en hälsning via barnen. jag andas djupt och försöker inse att det är så här det ska vara.

Dagar av tårar

Den här helgen har varit en helg med tårar i ögonen.

Det gör fruktansvärt ont att åka hem till huset och se att det är ommöblerat. Ommöblerat för att jag tagit med mig vissa möbler. Men också för att han som fortfarande är min man på pappret inte behöver visa hänsyn längre. Det där skåpet han ville ha, är inköpt och mitt står i garaget. Det gör inte bara ont att han bytt ut det utan också för att han aldrig låtit mig förstå att han inte tyckte om mitt. Kunde han inte ha stått på sig? Körde jag över honom?

Sedan åker jag och barnen på semester själva och jag kommer på mig med att hela tiden berätta att där var det pappa och jag ...

Minnen finns naturligtvis överallt efter våra år tillsammans och det gör ont i magen och jag får svårt att andas.

Men det som gör mest ont är att han redan hittat en ny kärlek. Efter fyra veckor är mannen som sa att jag alltid var välkommen tillbaka redan kär i någon annan. Och även om jag inte tänkt utnyttja erbjudandet känner jag att han redan är en annan som inte har lust att diskutera mina problem längre.

Allt är som det ska vara.

Men gud vad ont det gör.

Men om jag inte vill?

Efter en lång arbetsdag sprang jag in hos en frisör med drop-in och hade tur.
Han hade ingen kund och han hann med mig.

Hans svenska var inte så bra och mitt engagemang var lite lågt så jag lyssnade mest
på vad han sa medan saxen klippte bort mina slitna toppar.

Han berättade om hur vacker jag skulle bli om om min man som skulle vilja
låsa in mig efter att jag kom hem nyklippt. Jag protesterade lite och han fortsatte
sin historia med hur jag skulle övertyga honom om att jag bara älskade honom.

Sedan fortsatte han med om hur mycket yngre jag såg ut och jag kunde inte låta bli att fundera på varför han ville smickra mig med dessa ord?
Varför trodde han att jag ville se yngre ut?

Och jag kände att jag borde ta debatten..

Men jag nöjde mig med att sitta i stolen och låta honom arbeta. Han fick fria händer.

Och efteråt tackade jag artigt och sa bara att jag var nöjd.

Mannen märkte ingen skillnad när jag kom hem så jag förmodar att min ålder var densamma.
Tur
För jag har ingen längtan att se eller vara yngre än min faktiska ålder.

Det blir inte roligare än man gör sig.

Vi ligger i omkörningsfilen när jag ser vad det står på lastbilen.
-Vad är det som är roligt? undrar dottern

-Titta vad det står på den! skrattar jag.

-Flygfrakt läser dottern men tycker inte att det är kul.

Men du, ser lastbilen ut som ett FLYGPLAN? fnittrar jag.

Facebook

Dagen efter jag har gått med i Facebook läser jag i tidningen att Bill Gates har gått ur.

Han hade problem med att för många ville vara hans vän.

Tror inte det kommer drabba mig ;)

Dottern tittar chockat på mig, Har DU gått med?

Ja jag gjorde ju det. Men vet ännu inte säkert varför.

Så hittar jag en kär kamrat från skoltiden och kanske vet jag då varför..

Vilka krav ställer du?

Vilka krav ställer du på ditt tvättmedel? Är det första jag hör telefonförsäljaren fråga när jag yrvaket svarar i telefonen.

Många svarar jag och får lite betänketid.

Parfymfritt ska det vara!
Och utan fosfat för miljöns skull
Och så får det inte vara sådana där zeloliter eller vad de hette?

Något mer? undrar försäljaren
Mmm miljömärkt kommer jag på.

Har du inte glömt något undrar han och först tror jag han är ironisk, men ganska snart förstår jag att han menar allvar.

Jag funderar..
Och svarar nej, inget mer.

Du vill inte att det ska bli rent? frågar han med skratt i rösten och jag inser att jo det är ganska viktigt. Men faktiskt inte det viktigaste.
Inser att han har rätt och skrattar med honom.

När jag tittar på det nya tvättmedlet som jag haft ett tag inser jag att jag numera har ett krav till.
Det ska lösa upp sig när jag tvättar i 30 grader.

Städdag

En gång i veckan försöker jag samla familjen för att skriva en matsedel och fördela arbetet lite grann. Tillsammans beslutade vi att igår var det städdag.

Sonens kompis som har förmågan att dyka upp ganska ofta och bli kvar i så många dagar han kan dyker upp även denna dag.

Innan jag åker och handlar talar jag om att om han vill stanna på middag kommer även han få ett städområde av mig. Sonen ler och tror att kompisen ska dra.

När jag kommer hem är kompisen kvar. Han får vardagsrummet.

Sonen visar hur man torkar bordet och jag hur dammsugaren fungerar. Och jag förstår att han inte är van trots fyllda 15. Precis som när jag diskret har skickat in honom i duschen ibland när han sovit över och tvättat hans kläder klagar han inte. Tror han behöver oss ibland.

Städningen går fort och jag låter dem slippa lite mer än vanligt. Vi äter blåbärsglass när allt är klart.

Ha, jag visste det var värt att stanna! utbrister kompisen och jag kan inte låta bli att le.

Sommarväder

Igår var det riktigt sommarväder här!

Varmt även när det regnade.
Hagelskurar som slog mot altantaket.
Fuktigt.

Efter lite desperation angående min våg, och mycket funderande anmälde jag mig till viktklubben den här veckan.
Vet att det fungerar om jag bara är målmedveten.

Frågan är om jag beslutat vad målet är?

Tid tar det hur som, märks på min blogg.

Trots att den kan vara ett stöd.

Nå ja, nu är det uttalat.