Tidevarv komma

I helgen var jag och hälsade på pappa.
Han börjar bli gammal, inte som i döende men så att jag märker det.
Jag har alltid varit pappas flicka.
Han har alltid vetat bäst och alltid kunnat hjälpa mig!

Men numera kör jag tex hellre bilen själv än åker med honom..

Det fick mig att minnas min morfar.

När jag var liten tyckte jag om att hjälpa morfar i lagården. Han hade får som skulle ha vatten från brunnen. Morfar hade två stora vattenhinkar som han bar in vatten i.
Jag orkade bara ta en och inte fylla den till bredden.
En dag hade han köpt två nya små ljusblå hinkar på endast 7 liter styck.
Jag mins stoltheten när även jag orkade använda oket och bära två hinkar på en gång!

Sedan blev jag äldre och morfar också.
Till slut var det han som hade de blå hinkarna och jag de stora.
Vi pratade aldrig om det, han och jag. Jag tog bara över hans hinkar lite diskret.

Så är det snart med min pappa också. Det är min tur att ta det tyngsta lasset.
Men det känns konstigt.
Min pappa är ju störst och bäst i hela världen!