Fredagsgympa

Stärkt av torsdagens gympapass beslutade jag mig för att köra ett pass även dagen efter.

När jag stod där i salen och tittade på klockan efter första kvarten och kände träningsvärken i armar och ben och lite av förkylningsastman när jag sprang undrade jag hur dum man får vara?

Kanske lite väl utmanande efter två veckor i sängen?

Nåväl timmen överlevdes och på väg hem läste jag ur Mark Levengoods bok
Sucka mitt hjärta men brist dock ej.
Den levde inte upp till mina förväntningar men de var i och för sig också väldigt höga!
Jag har alltid gillat Levengood.

Log dock när jag läste följande (se likheten med Dagermans text)

"Allt nytt vi får lära oss gör vår värld större, vi får ytterligare ett sammanhang att foga till de andra i vår evigt expanderande världsbild.
Aldrig kan vi väl helt lösgöra oss från barndomens föreställningar om världen vi lever i, men kanske räcker vår nya kunskap till att bygga en stege, så vi åtminstone kan slå ett hål i vårt kunskapstak och där ovanför ana en ny och ännu märkligare stjärnhimmel?" Levengood (2006)