Hänsyn

Dottern skall få besök av pojkvännen och pratar om att hon måste städa sitt rum.
Han har astma och hon vill inte att han ska bli sämre av eventuella dammtussar under sängen.
Jag är glad för att hon är omtänksam men påminner mig en annan situation.

Det är tio år sedan ungefär och barnen vill väldigt gärna ha en hund.
De tar alla chanser att påverka mig och sin pappa med tv-program och söta bilder på valpar. Jag sätter mig ner och försöker förklara att jag är allergisk och förmodligen inte skulle må så bra av en hund men de har svårt att förstå.

Till slut säger jag att om de vill ha en hund måste de BYTA mamma först.
Mannen skakar på huvudet och väljer mig.
Sonen ger mig en puss och väljer också mig med sorg i ögonen.

Dottern funderar länge och jag börjar undra om jag har sagt något jag kommer få ångra? Ser framför mig hur hon ringer socialkontoret och ber om en ny mamma som inte är allergisk.

Men nu tio år senare bor hon kvar med samma mamma och jag kan inte låta bli att le när hon hämtar dammsugaren och vädrar sängkläderna.
Kärleken är underbar.

Du får inte skratta

Det är dags för den första körlektionen med dottern och innan frosten har lämnat backen åker vi till närmsta köpcenter och dess parkering.
Parkeringen är tom i den ena änden förutom en ensam audi och jag kör dit.

Om bilägaren visste vart den hamnat skulle han nog flytta bilen säger dottern när vi byter plats.

Det går inte så bra för henne och bilen hoppar mest fram mellan motorstoppen innan hon kommer på tekniken och vi börjar köra runt audin i allt snävare cirklar.

Efter ett tag ber jag henne följa linjerna och även stanna ibland men så blir hon nervös när kunderna börjar komma och motorstoppen avlöser varandra.

Till slut brister det för mig och jag börjar skratta.

Hon blänger surt på mig och säger att jag inte får.

Men det är svårt att låta bli. *ler*

En annan värld

Jag besöker en kvinna som säljer smink för en amerikansk firma.
Hon visar stolt upp lokalerna och berättar om hur de peppar varandra för framgång.
Det är viktigt att stötta och fira framgångar när man mått sina mål, det håller jag med om till hundra procent.
Men när hon visar upp tronen där månadens medarbetare fotas rodnar jag av bara tanken.
Den är princesslik och rosa och glittrig.
Jag skulle inte känna mig bekväm där.

Men så har jag ju alltid varit en naturmänniska också.
Och försäljare är jag INTE.

Är riktigt bra på att komma på argument till varför någon INTE behöver just det där jag egentligen ska sälja. Det gick inte bra för mig när det skulle samlas in pengar till skolresor det kanske ni kan ana.

Är det därför jag är arbetslös?
För nu är det ju mig själv jag ska sälja..

Min första speed dating

Först var det information om företaget och de nya ägarna presenterade sig lite.

Sedan var det då dags för min första speed date.
Ca två minuter fick jag på mig för att presentera mig.

Kan du sammanfatta dina erfarenheter på två minuter?

Tror att jag fick fram det mest väsentliga och så fick de mitt cv att läsa förstås.
Men var det ömsesidig attraktion?

Vet inte.
Men det kändes bra just då.

Men sedan skulle ju hon träffa 150 andra efter mig.
Var det verkligen nödvändigt?

Höstlov

Det är höstlov och jag vaknar vid halv tre av att tonårsgrabbarna spelar tv-spel fortfarande.
Lyssnar på deras röster och ljudet från tv:n som har samma volym som vanligt.

Rycker irriterat på mig morgonrocken och beordrar dem till sängen.
Men den ena skickar jag till duschen först.

- Men mamma NU? Klockan är ju så mycket!

OCH?

Det verkar ju inte ha bekymrat honom tidigare.

Trött ligger jag i sängen och kan inte somna om.
Hunden märker att jag är vaken och funderar på om vi inte ska gå upp och äta.

Jag vänder på mig och vägrar.
Suckande snor hunden halva huvudkudden och snart sover alla utom jag.

Praktikant?

Efter ett besök på arbetsförmedlingen kommer vi fram till att det bästa för mig just nu är att söka en praktikplats.
Kan inte låta bli att fundera på det när jag går hem.
När jag var 24 var jag höggravid och fick en plats som ungdomspraktikant.
Det var mitt andra barn och jag hade sambo, hus och fyra års arbetserfarenhet.

Min arbetsledare tittade på mig när jag stod i skyltfönstret för att skylta om med magen i vädret.
Du ser inte ut som en ungdomspraktikant! sa han.

Och jag höll med lite grann men var samtidigt glad att jag fått platsen för vem ville anställa en småbarnsmamma med nummer två i magen?

Idag är jag fyrtio och det är alltså dags att söka en praktikplats.
Tonårsmamma, hustru och med 15 års arbetslivserfarenhet och en högskoleexamen känns det inte så kul.
Jag vill ju ha jobb!!

Morgon

Efter en sömnlös natt kliver jag till sist upp och möter ett otroligt vackert landskap.

Allt är vitt av frosten och solen lyser genom frostiga löv som hänger kvar i trädet utanför fönstret. Jag tänder braskaminen och efter att ha bråkat en stund med mig tar elden fart och värmen sprider sig sakta ut från vardagsrummet.
Hunden ligger framför kaminen och njuter, undrar om han är lika sugen på att gå ut som jag?

Ett pyttelitet underverk

Köpte Aftonbladet igår efter att ha läst löpsedeln.
För en gångs skull var det ingen katastrof som inträffat utan en liten flicka som överlevt.

Hon var 307g när hon föddes och jag och min man försöker föreställa oss hur det skulle vara att hålla i en så liten flicka.
Facineras över bilden när hon håller pappans hand.

Och så tänker jag på en annan mamma som fick ha sina små flickor på bröstet och bara vänta på att deras hjärtan skulle sluta slå.
Men nog försökte de väl rädda barnen? frågar min man.
NEJ de försökte inte ens.
Ja men jag menar läkarna säger han. Nog FÖRSÖKTE de väl?
NEJ idag gör sjukhusen olika och det är inget som diskuteras.

Och visst är det omöjligt att föreställa sig hur det vore att få ett barn som väger 307g, men det är ännu svårare att föreställa sig att få ett levande barn som får ligga på bröstet och vänta på döden utan att någon gör något.

Koppla bort?

Jag kliver på tåget och hittar min plats bredvid två damer som uppenbarligen är kollegor.
De pratar om barnen på jobbet och snart förstår jag att den ena arbetar med särklasserna.

Lyssnar med ett halvt öra samtidigt som jag försöker läsa. Det är svårt och jag lägger ifrån mig boken och sätter på MP3:spelaren istället.
Utanför susar landskapet förbi, lugn musik blandas med svårigheter när föräldrar inte vill inse att barnen behöver sin särklass. Eller som flickan som vill gå där eftersom hon tror att de har en annan matsal.
När vi närmar oss slutstationen vet jag namnet på flera av barnen, vilken skola det handlar om och att de inte är nöjda med lönen.

Det är svårt att inte tjuvlyssna och en del av ämnena är intressanta.
Är det väldigt oartigt om man lägger sig i samtalet?

Att gå upp tidigt

När jag ska någonstans vill jag inte komma försent.

Därför går jag ofta upp tidigare än jag behöver för att slippa jäkta.

Så jag hinner göra mig i ordning.

Packa det sista.

Dricka en kopp te.

Läsa tidningen.

Därför tar jag det alltid lugnt och upptäcker att jag hinner även.

Plocka ur diskmaskinen.

Hänga lite tvätt.

Vattna den där blomman.

Bara läsa lite till.

Och helt plötsligt är det riktigt jäktigt och jag står vid diskbänken och försöker dricka

te som är alldeles för varmt medan jag tittar på klockan.

Klär på mig snabbt och slänger mig i bilen till järnvägsstationen.

Så står jag där på perrongen flera minuter innan tåget går och tänker på att jag glömde sätta

på mig örhängena eller några andra smycken överhuvudtaget.

Och lovar mig själv att nästa gång ska jag strunta i tvätten och diskmaskinen...