Otålig

Trots att jag sagt jag vill lära känna dig långsamt blir jag otålig.
Ställer frågor som borde vänta.

Jag väntar otåligt och vill ha svar direkt trots att jag vet att det inte är rimligt.

Men är mina känslor för dig efter denna tid överhuvudtaget rimliga?

Eller är de en drömbild projicerad på dig?
Några rader från dig där jag lagt in min egen tolkning?

Är jag förälskad i dina ord och hur skulle det vara att träffas?
Skulle verkligheten vara en annan?

Jag vill upptäcka dig långsamt för att inte förlora dig.
Långsamt så jag inte förlorar en vän innan vi kan räknas som vänner.

Ändå drabbas jag av otålighet och googlar ditt namn.
Får veta mer än jag ville veta.

Blundar och klickar bort innan raderna når sitt slut.

Jag vill ju lära känna dig genom dig och ingen annan.

Ändå är det svårt att låta bli.
Att bläddra fram till slutet av boken för att se hur det slutar.
Men vill jag verkligen veta slutet redan nu?

Sakta

Jag vill lära känna dig långsamt. Låta dig berätta din historia i din egen takt.

Ha tålamod.
Njuta av dina ord, av dina reflektioner.

Klä av dig ditt yttre skal.

Sakta upptäcka din kropp med mina fingrar.
Hitta dina ärr som berättar om ett tidigare liv.
Upptäcka vad som gör dig lycklig.

Uppröras med dig.
Låta mig röras och kanske förföras.

Jag vill följa dina konturer med mina läppar.
Lyssna till dina ord med örat mot ditt bröst.

Se dig berätta, ta in dina ord.
Uppfyllas av din berättelse.

Sakta lära känna dig.

Ha tålamod

Det första på morgonen

Jag vaknar någon timme för tidigt som jag har gjort den sista tiden.
Sovrummet ligger i mörker och allt som hörs är mannens timmerstockar.

Hunden märker att jag vaknat och smyger tätt intill.
När jag kliar honom suckar han förnöjt och rullar över på rygg så jag ska komma åt lättare.

Jag tänker på drömmen där min man var på väg bort.
Min son stod kvar vid min sida i drömmen.

Jag tänker på min tanke i drömmen.
Att jag ska låta honom gå.
Oron att han ska gå vilse.
Lättnaden att det är över.

Är ett beslut fattat?
Eller är det bara en dröm?

Ligger kvar i sängen med händerna på magen och andas ljupa andetag.
Hunden drar sig besviket tillbaka och intar platsen på min huvudkudde.

Jag somnar om.

Träning

Jag går på en lite annorlunda träning en dag i veckan.
Det är en blandning av Yoga, Tai Chi och aromaterapi.

Tanterna som går är underbara och stämningen uppsluppen och fnittrig.

Idag talar ledaren om att en av oss är kär (inte jag) och startar passet med
en önskan om att kärlekshormonerna skall flöda.

Jag låter mig dras med av stämningen och djupandas.
Magen fylls av lycka och jag har valt en doft som skall hjälpa till att fatta beslut.

Andas in doften av lavendel, kikar på den nykära vänninan och känner mig levande!

Solidaritet

Lever solidariteten fortfarande eller har den dött. Är något jag frågar mig.

Speciellt inom fackföreningsrörelsen funderar jag allvarligt på om den finns kvar.
Är mest insatt i If Metall och där känns det som den ligger på dödsbädden och flämtar. Medan medlemmarna passar på att förverkliga sig själva och se om sitt eget hus.
Räknar på om det är lönsamt rent ekonomiskt att vara med.

Läser om striderna förr där de som agiterade misste både jobb och bostad för stora familjer och ändå gjorde det.
Om arbetskamrater som samlade pengar till dessa och tog emot dem i sina hem som kanske bara var två rum och kök.

Eller är det så att solidariteten har gömt sig för mig?
För visst är det fantastiskt vad en aktion på facebook kan göra?
Hur många som skriver på och så snabbt.

Men skulle de vara villiga att betala eller offra något mer än dessa minuter det tar att skriva under och adda?

Roligare med blommigt?

Skulle det vara roligare att städa med den här dammsugaren?

Vad händer?

I kyrkovalet där jag bor har Sverige Demokraterna fått fler röster än både V och MP.

Vad är det som händer?

Visserligen kanske inte ens jag som trots allt röstade i valet tycker att stat och kyrka ska höra ihop. Och nog har det varit alldeles otroligt dåligt med information inför detta kyrkoval.
Dottern som inte röstat förr blev helt tagen på sängen och struntade i allt.
Varför är jag med i kyrkan? var hennes befogade fråga. Jag är ju varken döpt eller konfirmerad.
Ja varför?
Kan inte svara henne.

Att Sverigedemokraterna såg sin chans att bli etablerade av skäl som förmodligen inte är kyrkliga kan jag förstå.

Men varför lät vi det hända?

För mig var detta val viktigare än allt annat.
För mig handlade valet om att homosexuella skall ha samma rättigheter som andra.

Allt annat måste vara totalt okristligt i mina ögon.

Presenter

Ibland får i alla fall jag presenter som jag egentligen inte gillar.
Sådana som är så fula att jag inte vill se dem alls.

Vi pratade om dem en väninna och jag.

Och funderade på vad vi kan ha gett bort som inte uppskattades.

För jag älskar att hitta på presenter själv och följer sällan någons önskelista.
Tycker att det blir mycket personligare och att det är så kul om man träffar rätt.
Och hittar den där saken som de aldrig hade kommit på att önska sig.

Men tänk om de bara ljuger?
Ler artigt och säger vad fiint, och sedan slänger den i soporna?

Precis som jag har gjort den sista tiden.
Tagit emot och hållit masken. Och undrat om de överhuvudtaget har tänkt på mig innan de valt present.

Bra reklam?

Jag passerade en bygghandel en dag.

De sålde stolpfästen som man kan gräva ner i marken, skruva fast en stolpe och på den tex hänga en brevlåda.
De säljer förmodligen också spik, skruv och virke.

Eller så kan man bara använda silvertejp!

För det har de gjort..

Personligt brev, det som inte skickades

Jag har läst er platsannons och vill desperat att ni väljer mig.

Jag har tidigare aldrig hört talas om ert företag men nu är det min dröm att få arbeta hos er.

Egentligen tycker jag att mänskliga rättigheter och att arbetsgivaren följer lagarna är viktigt, men jag kan låtsas att jag inte är med i facket för er skull.

Naturligtvis är jag social kompetent det är därför jag bloggar, dessutom är jag målinriktad om jag bara visste vilket mål jag ska välja.

Mycket hälsomedveten är jag också, tänker på att träna och äta bättre varje dag. Ska bara äta upp alla kakor i skåpet först. Och den där chokladkakan. (Miljömedveten är jag alltså också. Inget får kastas om det inte är gamla grönsaker)

Naturligtvis är jag beredd att lämna min man och flytta bara jag får jobb hos er. Annars skulle jag ju inte söka arbetet så långt bort. (Varför tror ni mig inte?)

Hör av er snart, inte för att jag har något annat på gång utan för att arbetslösheten tär på självförtroende och kassa.