Jag överväldigas av alla tårar, samtidigt som det är en lättnad.
Har gråtit mer dessa dagar än vad jag gjort tidigare i livet.
Och fortfarande gråter jag tryggast i min mans famn.
Vi ligger tätt i sängen med armarna om varandra och gråter oss till sömns.
Så nära har vi inte sovit på många år och känslorna överraskar mig och jag känner att det är bra för mig. Men hur bra är det för honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar