Min utbildning är avslutad och dottern har tagit studenten.
Efter några intensiva veckor är denna period över och förhoppningsvis kommer även ekonomin vara ok även om den inte blir god.
Två års arbetslöshet är över och jag började arbeta i måndags!
I ett halvår har jag fokuserat på målet och nu är det dags att ladda om för nästa steg.
Ibland glömmer jag mina egna argument när jag försöker rulla fram dem i mitt inre.
Väntar på det bästa tillfället att säga det, samtidigt som jag vet att det inte finns något bra tillfälle. Hur säger man till sin man att man vill leva ensam efter 22år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar