Kämpar med mitt CV.
Med orden.
För det första gillar jag inte ens ordet CV. Vad är det för fel på den svenska varianten Meritförteckning? Förutom att jag funderar på vad som är en merit..
Ska jag skriva att jag har kämpat för de svaga? Både fackligt och politiskt.
Skulle inte tro att en arbetsgivare tycker det är något positivt.
Men samtidigt är jag värdelös på att försvara mig själv. Är det bara min lön det handlar om, mina arbetstider är jag vag och nästintill menlös. Så på så sätt är det riskfritt att anställa mig. Ska jag skriva det?
Och hur många meriter orkar en arbetsgivare läsa? Ibland tar jag bort några högskolekurser och föreningsuppdrag bara för att inte trötta ut dem. Eller upplevas som spretig.
Men jag älskar verkligen att lära mig nya saker.
Jag har sökt många jobb utan att få komma på intervju och följt alla jobbcoachers råd och regler. Har struntat i allt och skrivit för hand utan resultat.
Denna gång inspireras jag av en klasskamrat och skriver kort om mina väsentliga meriter i brevet samt om hur JAG vill arbeta hos dem om de anställer mig.
Skickar ansökan till en annan typ av coach och får tillbaka den utan att hon tycker jag ska ändra något i det personliga brevet förutom att skriva in fler meriter då.
Så jag skickar iväg den och hoppas på det bästa.
Men jag är luttrad och samtidigt lugn för denna gång är jag inte desperat då jag så gott som säkert blivit lovad sommarjobb hos en annan arbetsgivare eller arbetsköpare som SAC väljer att kalla det.
Kanske är det som med kärlek? När man inte är desperat blir man attraktiv?
torsdag 28 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar