Att passa in

När jag kommer upp på perongen ser jag mannen som är på väg upp i tåget.
Han är ganska kort för att vara man och lite rund.
Håret står på ända och på ryggen hänger en ryggsäck som nästan är lika stor som honom.
På ryggsäcken hänger grytor och en vattendunk.

Människorna runt honom kollar diskret.
En ung flicka rynkar på näsan när röklukten når henne.

När han sätter sig i tågvagnen är det någon som byter plats.

Jag möter hans blick och ler igenkännande, tänker på förra gången vi möttes..

Då var han ingen udda typ.

Jag var på naturmeditation och han var ledaren.
Vi fick lära oss om ätliga växter i skogen och koka te på blåbärsris.

Han berättade om olika knytt som förr befolkade skogen.

Han var den alla frågade till råds.
Han hade alla svaren.

Och när kylan kom krypande och han gjorde upp eld och bjöd på korv och ost
var det ingen som rynkade på näsan!